För mig finns det både inre och yttre engagemang. Jag tror
det är viktigt att ta tillvara på båda.

Med inre så menar jag att jag hela tiden gör det jag känner
för stunden (magkänslan). Det betyder att jag inte alltid kan förklara efteråt
varför jag gör visa val eller beter mig på ett vist sätt.

Jag har tidigare coachat med andra och även varit iakttagen
från högre chefer eller andra människor runt om kring.

Vid sådana tillfällen så har jag tenderat att börja fundera
över min ”magkänsla” för att kunna förklara besluten i efterhand. Det tenderar
då att bli kompromisser på besluten och inte 100% det jag tror på.

Har någon gång läst om studenter som ska lösa en matematikuppgift har lättare att hitta lösningen om dom inte behöver förklara hur dom
tänkt.

När jag fick mitt första chefsuppdrag inom banken så frågade
jag en av direktörerna om råd i min nya roll. Hans råd lever jag med
fortfarande. ”Det är absolut ingen
popularitetstävling att vara chef”

Utifrån dessa två strategier så blir det självklart för mig
att coachingen handlar om mitt engagemang här och nu.

Yttre är det du ser hos andra. Eftersom jag ofta har mycket
rörelser och ljud när jag är engagerad så iakttar många hur jag är. Självklart
tycker inte alla människor lika så några tycker det är fel och några att det är
rätt. Jag kan inte alltid förklara mina
gester och uttalanden men jag tycker de är viktiga så gruppen jag coachar upplever
mitt engagemang och kanske får energi av detta.

Eftersom jag tror tillstånd smittar så kan det tillstånd jag
visar smitta till gruppen.

Är du intresserad att läsa mer om hur ”magkänslan” kan styra
våra beslut så rekommenderar jag starkt boken Blink